Meny

Lärande i PBS-nätverket

Att delta i PBS-nätverket innebär att man dels bidrar till kunskapsbildningen om skolutveckling genom att dela med sig av sina erfarenheter och lärdomar dels får hjälp med att strukturera lärandet genom att bl a bygga upp en utvecklingsorganisation.

En utvecklingsorganisation karaktäriseras av att man lär om sambandet mellan det man gör och det resultat eller de effekter man får. Detta ligger sedan till grund för de förändringar rman gör i sättet att arbeta som kan förväntas leda till att man i högre grad uppnår det man vill uppnå. Ett sätt är lära är att skapa lärgrupper inom olika angelägna frågor. Andra sätt kan vara att arbeta med Lesson studies, Forskningscirklar, Lärande besök etc.

Tanken med lärgruppsarbete är att det både ska bidra till en ökad förståelse av problemens eller framgångarnas natur, dvs hur det kommer sig att något som sker blir som det blir, och att hitta bättre fungerande lösningar på problemen eller tillämpningar av det som fungerar bra.Vi tror också att det kan bidra till ett förhållningssätt som inte gör att man känner sig maktlös inför problem och förändringar, utan ser dem som en möjlighet att lära och utvecklas.

 

Är det verkligen nödvändigt att uppfinna hjulet gång på gång?

Man kan bygga upp sina lärdomar genom att läsa böcker eller genom att lyssna på föreläsare men man kan även själv vara mer aktiv i kunskapandet. När vi tagit del av lärgruppers erfarenheter och lärdomar går det att urskilja ett mönster när det gäller hur man arbetar och engagemang samt resultat.

En del lärgrupper har huvudsakligen samtalat om redan befintlig kunskap inom problem- eller lärområdet. De har läst litteratur, lyssnat till föreläsningar eller gjort studiebesök och samtalat om sina upplevelser. Hur man då samtalar om det man lyssnat på eller läst har betydelse för i hur hög grad man sedan omsätter lärdomarna i handling. Betydelsen för det egna handlandet och fortsatta tänkande tenderar att bli större om samtalet riktas in på att dela med sig av hur den egna förståelsen ser ut i relation till det som presenterats jämfört med att koncentrera samtalet på vad som presenterats.

Andra lärgrupper har istället ägnat sig åt gemensam kunskapsbildning inom det område man valt att arbeta med. Man har börjat med att undersöka den egna förståelsen, t ex genom att göra föreställningskartor. Man har ringat in den fråga man vill fördjupa och skaffat sig ett större underlag för att kunna se mönster, t ex genom att göra intervjuer eller läsa litteratur. För att få hjälp att förstå detta mönster som är nästa steg i kunskapsbildningen att upptäcka, kan man behöva ta hjälp av redan befintlig kunskap. Vad säger experterna?  Att på så sätt själv vara medskapande i kunskapsbildningen tenderar att skapa ett större engagemang och leda till att slutsatserna eller lärdomarna får större betydelse för det egna görandet.

Att själv behöva vara medskapande i kunskapsbildningen väcker ofta frågan om det ska vara nödvändigt att uppfinna hjulet igen när det redan finns kunskap som man kan använda. Inom en så komplex verksamhet som skola är det mycket sällan man kan tala om ett hjul? Vanligtvis finns det många olika hjul som anses vara mer eller mindre lämpliga av olika företrädare. För att det egna ”ekipaget” ska fungera behöver hjulet anpassas till de övriga hjulen vilket gör att man behöver vara medkonstruktör av hjulet..

 

Kollektivt minne

Många skolor har nu lärgrupper och denna kunskapsbildning har vi här möjlighet att följa tack vare att lärgrupperna generöst delar med sig av sina samtal, som de dokumenterar och skickar vidare till oss. Under rubriken lärområden har vi samlat de olika frågorna man arbetat med under gemensamma teman.