Meny

Referensram

Förmågan att använda en historisk referensram
 

Historiska referensramar handlar om sådana kunskaper om det förflutna som vi delar med andra. Dessa referensramar kan uppstå spontant. Det sker exempelvis då vi har gemensamma minnen av något upplevt. Men det finns också förmedlade referensramar, det vill säga framställningar som handlar om förhållanden som vi inte själva varit med om. I ett samhälle benämns förmedlade referensramar ibland ”kulturarv” och man säger att den som har kunskap om detta har ”allmänbildning”. Vad som räknas till ett samhälles historiska referensramar förändras, men det sker ofta långsamt och inte sällan efter diskussion.
 

Kursplanen talar om att elever ska utveckla sin ”historiska bildning” och uttrycker genom det centrala innehållet vad som i skolan ska betraktas som en historisk referensram. Ett syfte är att eleverna ska kunna ta del av ett gemensamt, samhälleligt samtal. Exempelvis bör enligt kursplanen namn eller uttryck som, ”reformationen”, ”drottning Kristina” eller ”häxprocesser” kunna ge tydliga associationer för en elev i åk 6.


Kursplanens formulering att eleverna förväntas kunna använda ”en historisk referensram som innefattar olika tolkningar av tidsperioder, händelser, gestalter, kulturmöten och utvecklingslinjer” understryker samtidigt att det finns ett samband mellan kunskaper om historiska sakförhållanden och en förståelse för hur dessa kunskaper kan brukas i olika sammanhang. I kunskapskraven för åk 4-6 poängteras således att elevernas historiska referensramskunskaper är kopplade till hur de på olika sätt och i skiftande grad kan föra resonemang om utvecklingslinjer samt om orsaker och konsekvenser.

 

Uppgifter finns också på Skolverkets bedömningsportal.